Jag skulle ha stannat hemma, kände det på mig redan igår kväll när jag låg i sängen och jagade upp mig över diverse orättvisor…men jag gick till jobbet ändå (för jag gör ju alltid det) i min nya outfit från H&M:
Så vad händer? Jo jag hamnar i en diskussion med min chef…inte en givande och lätt terapeutisk diskussion utan en total-dead-end-diskussion. Kontentan blev väl att min chef antydde att jag borde se mig om efter något nytt och att jag utvecklade en smärre blödning i höger hjärnhalva. Allt inom loppet av 20 min, jag är till och med effektiv när jag lyckas få mig själv uppsagd, cred till moi!
Så, förutom mina två veckor i New York så har 2010 sugit rätt hårt…brukar alltid passa mig för att säga ”det kunde ju ha varit värre” för det kan faktiskt alltid bli värre. Medan andra går från klarhet till klarhet så trampar jag runt i ”the Swamp of Sadness” i en oändlig saga precis som ”The Neverending Story”.