Städade ur mitt rum lite idag, under ett berg av gamla fakturor hittade jag en bild på mig och Chrille, det gjorde ont i hjärtat…på riktigt. Kanske berodde på att jag var helt oförberedd men ni känner säkert igen känslan, när man helt plötsligt ser en bild där man var så lyckliga tillsammans…
Blev officiellt på jobbet idag att jag ska sluta. Känns skönt att inte behöva smyga i korridoren längre, nu ska jag springa korridoren upp och ner hela dagarna och göra glädjehopp (=litet hopp där man sträcker upp armarna i taket och gör victory-tecknet samtidigt). Men sen fick jag lite ont i hjärtat på grund av det med, jag har ju spenderat i princip all min vakna tid de senaste 16 månaderna med mina fina och smarta arbetskamrater. Nu kommer jag såklart tvinga dem att luncha med mig inne i stan, men jag kommer inte höra Anneli sitta och prata för sig själv längre, jag kommer inte hitta Camilla blåslagen på sitt rum (efter ett fall ner i rosenbuskarna) och Ann kommer inte finnas där för det obligatoriska lunchbesöken på H&M…tack gud för Facebook, Facebook och syjuntor.