Jag hade en lärare i gymnasiet som förklarade för mig att när man använder svordomar så är det ett tecken på att man har ett på tok för litet ordförråd (och därmed var lite mindre bright än alla andra). Jag slutade så klart svära med en gång.
Idag var fröken Fritzens ord som bortglömda, den inre tourettesdemonen tog över och jag gav f-n i att vårda mitt språk. Illa, riktigt illa, men så j-la skönt!