Jag vill gärna tro att jag gillar förändring, att jag blir mer kreativ och lycklig när min vardag är föränderlig. But no, det stämmer tydligen inte alls, jag kom tillbaka till jobbet idag och följande två saker hade då skett:
- Man kunde se min skrivbordsskiva. Alltså skivan, inte X antal Mount Everest i form av papper och post-its, utan den faktiskt bordsskivan.
- Istället för den gulliga tanten som alltid städar hos oss och som aldrig skäller på mig fast jag har det stökigaste rummet (by far) så sprang nu en ung kille runt med moppen i korridoren.
Det kändes inte bra, inget av det. Jag har för det första ordning i oredan och nu har någon knölat in all my stuff i skrivbordslådan, alla mina färgkoordinerade post-its ligger i någon slags gay-parade-hög och det gör mig otroligt olycklig. Och den nya städkillen pratar inte med mig när han städar på mitt rum, han muttrar mest. Så det har minst sagt varit ett brutalt wakening denna första jobbdag efter semestern…