Inte helt ok

Även om det inte finns något gott att säga om Gadaffi så känns det märkligt och inte helt korrekt att se folk fira nere på plattan.

Hur kan man inte känna sig välkommen när man möts av det här på morgonen:

Fick dessutom hämta ut mitt passerkort hos grymmaste receptionisten ever! Dock finns en del att säga om bilden i sig, ser ut som ett 12-årigt marsvin…dom där äppelkinderna är inte att leka med.

Snart Pizza Hut med teamet, buffé, awesome!

Ikväll har vi firat av gamla kontoret, jag har druckit rödvin medan jag packat ihop mina pinaler och sakta insett att jag kommer sakna le office mer än vad jag trodde. Imorgon kliver jag in genom dörrarna på Manpower där jag kommer att spendera mina två sista veckor inom MPG.

Var förresten och kikade på våra nya lokaler tillsammans med teamet, och när jag drog fram kameran så synkade mina väldrillade ma:s Vouge:

Awesome på alla sätt!

Nu hemåt med magen fylld av buffé och vin, imorgon blir det party med nya kontoret *jiho*.

Mitt fantastiska team, kommer ju sakna dom som bara den! Definitivt det jag är mest stolt över under det gångna året and oh do they kick ass.

Bild klottrad av mig.

Äntligen är det officiellt, familjen, vännerna och kollegorna vet om det, jag har dock inte riktigt fattat det, än. Blev uppringd av LinkedIn för 6 veckor sedan och för två veckor sedan skrev jag på avtalet. Jag har fått möjligheten att få bygga upp LinkedIn:s kontor i Norden i rollen som deras Enterprise Relationship Manager. Holy shit!

Vill fortfarande skrika och hoppa varje gång jag tänker på det, det är inte länge kvar innan jag börjar nu heller, vilket fantastiskt avslut på 2011, väntar bara på att få en tegelsten i huvudet…men tills dess så skuttar jag fram längs gatorna (i mina sjuka fina ankelboots från Whyred så klart).

Brukar ofta skoja bort det här med träning, eller i alla fall förneka att jag har någonting med det att göra. Men faktum är att jag faktiskt springer två gånger i veckan och tar alla trappor jag kan komma över. Fit? Hell no! Jag har fortfarande ben som kycklingvingar och ett ass som är benigare än Tori Spelling, men det är okej. Tänkte jag skulle införskaffa lite nya träningskläder nu när jag äntligen kommit igång och vad bättre att spana in sig på än Stella McCartney for Adidas?

När lönen dimper ner nästa vecka blir det en tur till Adidas Store på Sveavägen/Kungsgatan och sen ett stop på Running Lab (for girls). Men tagga ner på förhoppningarna, jag kommer aldrig signa upp mig på ett maraton, it just aint gonna happen. Tog förresten ”trappen” tre gånger igår och idag går jag som en höggravid kvinna, blir zon och vetekudde på mina stackars vader ikväll.

Lunch med Dennis, när måndagar är som bäst!

Åt middag på Vapiano i Gamla Stan med Björn, kikade lite på tavlan som hängde bredvid och pang! Som taget ur en jäkla skräckfilm…

Nästan så det hade känts skönt att byta bord, fick fokusera på sällskapet istället, vilket var mer än okej.

Hade ett par tokfina rosa vantar som väntade på mig i morse.

De är signerade Johanna och sitter som ett smäck på mina små händer, kul dessutom med lite colour till alla mina grå/svarta kläder. Tack Johannalainen!